User:Bilopilopis/sandbox

Sverige ses ofta som ett bra exempel när det gäller demokrati och mänskliga rättigheter. Landet har länge kämpat för att skydda dessa friheter. Men både förr och nu finns det tillfällen då Sverige inte levt upp till artikel 19 – alltså rätten att säga vad man tycker.

På 1900-talets början var censur vanligt i Sverige, särskilt under världskrigen. Under första världskriget började staten bestämma över tidningarna och kunde förbjuda nyheter som de tyckte kunde skada landet eller relationerna med andra länder. Denna form av statlig kontroll över medieinnehåll stred mot principen om fri informationsspridning.

Ett klassiskt exempel är det så kallade “Tredje ståndpunkten”-förbudet under Andra världskriget. Det handlade om vänstertidskrifter som motsatte sig både nazismen och västmakterna, och som tystades av den svenska regeringen under påtryckningar från Nazityskland. Vissa kritiska röster tystades av den svenska regeringen i syfte att upprätthålla neutralitet och undvika tyska repressalier – ett uppenbart intrång i yttrandefriheten.

Ett annat exempel rör samisk kultur och samers rättigheter.Under större delen av 1900-talet tystades samerna i det svenska samhället, och uttryck för deras identitet, språk och åsikter begränsades genom statliga assimilationspolicys. Bristen på röst och deltagande i media och politik underminerade det samiska folkets rätt att kommunicera och utbyta information om sin kultur och sina rättighetskrav.

Sverige har också på senare år kritiserats av internationella människorättsorganisationer för övervakning av journalister och visselblåsare, särskilt i samband med den så kallade FRA-lagen som infördes 2009. Den har kritiserats för att möjliggöra massavlyssning av elektronisk kommunikation, vilket har haft en avkylande effekt på journalisters och medborgares yttrandefrihet.